FALKENBERG CLASSIC

text & foto: Göran Larsson

OM MAN INTE FÖRR KÄNT AV HÖSTENS ANTÅGANDE SÅ GJORDE MAN DET I SÄSONGSAVSLUTNING FÖR RACINGHISTORISKA I FALKENBERG. HUA. Om lördag. Om söndag var det emellanåt vackert så att det sjöng i lacken på de välputsade bilarna på plats. Falkenbergevenemanget är ta mig fan ett av de gemytligaste man kan uppleva. "Trevnad, ditt namn är Falkenberg" sa redan Shakespeare på sin tid. Så det har hållit i sig. Därför var de var värda söndagsvädret.

Skall vi omgående hasta oss till Healeyfolket i depån. "kan du räkna"? frågade Elmon. Inte alls i avsikt att betvivla mitt intillekt - ja det hoppas jag åtminstone - nä snare för att markera: "4 - 3" sa han. Fyra små, tre stora. Avseende Healeybilarnas omfång och mått. Fyra sprites är fler än tre 3000, hade Magnus och Brasse sagt. Och Eva.

Av detta var Elmo upprymd - ja det eller någe annat för han körde som ett jehu, och efter att ha slagit Emil, i den interna familjematchen (fick väl stryk senast?) så gav han sig ut på storviltsjakt i form av Lars Weigls porsche 911, men fick ge sig till slut.

Outright fastest var Anders Schildt - med hopslängd? motor efter att ha tvingats bryta på Silverstone. Anders var ohotad i båda heaten. I vått som i torrt.

Det var den racingsäsongen det, och om en inte har fel, så sitts det väl där i depån, nästa-året, igen, och skrattas, gormas, dricks och korrigeras, och det är bara Mats.

Göran


Anders Schildt var helgens suverän


Anders Lotsengård


Anders Arildsson


Emil före Elmon. Än så länge


Lars Weigl

Bengt-Åke Bengtsson Olof Cederberg


Claes Andersson före Tommy Bencsik


Petter Björkqvist (Larsson) före Micke Frieberg och Anders


Elmon

 


Rolf Dawidzon

 


Kai Roger Eriksen