DET ÄR JU, SOM FLERTALET AV ER VET, FEBRUARI. Mitt i det stora Intet. Nu tycks det mesta oske för att i mars alltså vara ogjort. Det kan tyckas bevisas av bristen på mejl och information som emottages till webbsidan, till inaktiviteten på aktiviteter att göra i officiella Healeykretsar. På snön som, trots att den föll i fjol, fortsätter falla.

Julen har vi dansat eller kastat ut, nu skall vi bara skita ut vintern också, och vad händer: stopp i toastolen.

Men kanske är detta en metafor för februari slår det mig. Mycket sker i det fördolda nu, i garage och själar under vintern. Mycket som skall få sitt utlopp, kommer våren. Sinnebilden för februari är just stopp i skithus. Så slår alltså plötsligt PG en signal, Lotsen vill ha in material till tidningen, Lyngborn ger ett tips på en video, Bäckström levererar ett fullmatat program för det nya Skåneåret och Svanberg berättar om "att mycket har hänt" och att en ny Healeyägare är att välkomna från det småländska höglandet. En som inte bara köpt sig en Healey "vilken-som-helst" (även om jag förstår att det uttrycket ej passerar er lättvindigt) utan en bil som det blir ännu en racer utav. Klar i år men antagligen inte tävlandes förrän nästa-året.

Så februari är alltså inte inaktivitetens månad. Det är då vi förbereder oss inför återkomsten på vägar, torg och krogar. Då vi laddar oss nysprängda av energier, lustar och förhoppningar. Det är stoppet före vändpunkten. Stopp ja, nu skall jag iväg och köpa rensband på affär för vitvaror, för nu skall den jävla proppen ut och bort.