Velodromloppet, Gelleråsen. 17-19 juni 2011

Så här kan det se ut i en svensk Healeydepå: Anders och Mats skruvar med någon del, ofta elektrisk, med kreativa och annorlunda grepp. En Healeybekant i keps tittar in. Nisse fyller på bensin, en del i hans gå-in-i-sig-själv-period strax innan race. Och en ordförande.

*

Det var helgen efter årsmötet. Det var ytterligare ett steg in i sommaren vår. Det var stora starfält men åter en gång endast två Healeys, Lotsengård och Nyblaeus. Låt oss ganska omedelbart gå in på hur det gick för dessa:

Tidsträningen avlöpte så väl för Nisse Nyblaeus att han inhöstade andra träningstid. Start i första ledet. För första gången. Kanske ledde detta till storvulna tankar hos herr Nyblaeus, för då loppet var klart hade tre surrande hundkojor passerat. Ständigt dessa svärmar av hundkojor runt Healeyn. Ständigt.


Om man skulle fråga Nisse så här: Vad tycker du om hundkojor? skulle svaret antagligen vara forsande, osammanhängande, ilskt och högeligen negativt. Fast förresten, eftersom det är Nisse, kanske han svarar lätt och Nyblaeuskt: "Utomordentligt trevlig bil. Jag har själv ett par stycken faktiskt."

På söndagen skulle det komma att gå bättre, så här säger Nisse själv:

Det regnade inte en droppe trots väderutsikter med ösregn hela dagen. Startade 6a; bilen framför mig tjuvstartade och slog sedan av när starten gick (!!) så jag (OCH HAN) tappade två placeringar i starten. Jag slutade tvåa!!!!!!!!!!!! Mats har det nog på bild.

Ja det är möjligt att han har, men han har tyvärr inte skickat in någon till hemsidan. Men: Grattis!

 

Sedan kom Lotsengård...



... ja vadå?

Om Nisse hade problem med en massa småttingar var det ackurat motsatt för Anders. I den stora klassen handlade det mest om att hålla koll på var Stig Blomqvist höll hus i sitt sjuochenhalvmeter långa slagskepp till bil. Först var han bakom men, till slut, tyvärr framför.

Nionde tid, men en bra start där han tog sig förbi The Stig i den där Ford Falconen, fick alltså släppa förbi närkingen, men slutade dock på sjätte plats, strax bakom Anders Ek i Lotus Elan.

Söndagen då. Vad säger du Anders?

Inget regn, sol hela eftermiddagen! Men regnade två mil från banan på hemvägen och ända till Västervik (men som vanligt inget regn i Oskarshamn! :) Gick hyfsat, men rådde inte på Stig eller Lotusen nu heller. Tvärt om, de sista fem varven tog mina bromsar slut (metall mot metall ger dålig verkan!) och de drog ifrån lite. Sedan gick det bara sämre, trodde jag hade en punktering eller olja på banan eftersom jag snurrade "utan anledning" i hårnålen på sista varvet och blev omkörd av en Cortina. Men upptäckte när vi lastade att det var jag själv som var oljan - höger packbox i bakaxeln läckte olja på mitt eget bakhjul! Så kan det gå när inte haspen är på.... ...och nu är mina nya fina bromsskivor fram repade igen, helt självförvållat. Men visst trodde jag att hårda racebelägg skulle hålla i två helger, men nu har jag lärt mig (efter 30 år på banan....!).

Han slutar åtta. Då skall vi veta att snurrningen i söndagens heat inte hade det minsta med ovanstående bildsekvens att göra. Varför han snurrade "utan anledning" , får ni fråga honom vid tillfälle.


Att en 3000 kan se så liten ut.

 

Vad i övrigt voro


March 721X, en vacker F1:a som tyvärr aldrig blev någon succé. Ronnie körde den i inledningen av 1972 års säsong. Nu är den restaurerad och rattad av Rydaholms-Magnus Ahlqvist. Vi tackar för att uppvisningskörningen var högvarvig och frustande.


March 712 formel 2 -71, i händerna på Mats Andersson. Här egentligen i senare karosskostym

Bilen, även om den ser mycket mindre ut än F1:an lite längre upp, så kom denna att ersätta den övre 721X även i F1 för ett slag. Med annan motor däck m.m. Just detta exemplar ägdes en gång av David Purley, mannen som gått till historien som den som överlevt en krasch med högst G-krafter. På träning inför Englands GP 1977 på Silverstone, hängde sig gasen vid Becketts och Purley blev för en stund en hjälplös passagerare i bilen. Kraschen var fruktansvärd. Siffran 179.8 G har nämts. Jag vet inte om det är möjligt, men bilen bromsades upp från drygt 170 km/h till noll på en halv meter. Smällen var så våldsam att benen frakturerades på över trettio ställen. Efter mängder med operationer på ben och bäcken gjorde han en kort comeback 1979. Han dog i sitt flygplan 1985.


Det var europamästerskap för de äldre formelbilarna.


Rasande snabb norsk Capri. Mads Gjerdrum

 


Rasande vacker ordförande


Ja, jag vet inte.... I leave the adjectivs to you.

Nästa stopp Knutstorp den 8 - 10 juli. Då har vi förutom ovanstående herrar även Anders Schildt och Roar Eriksen från Danmark i Healeys i racingen, plus Rolf och Maritza Olsson i Austin Healey Sprite, Lennart Persson och Agneta Sandgren i 3000 Mk II, Fredrik Jönsson och Johanna Nilsson i 3000 Mk III, Christer och Ann-Charlotte Råsbäck 3000 Mk III, Raoul Kennedy och Cecilia Müntzing i 100:a och Michael Linton och Gunnar Ahlström i 3000 Mk I i sportvagnsrallyt. Vad var det Donald Healey brukade säga?: Be there or be square.

Göran Larsson

Del 2

"Nisse, pallen, saknaden och glädjen"