VELODROMLOPPET
- med tillbehör -

EN HELG SOM DEN SOM NYSS PASSERADE LIGGER JU SÅ TILL I KALENDERN ATT MAN FÖRVÄNTAR SIG SOMMAR OCH LJUMMA, LJUSA NÄTTER. För att inte tala om nästa helg då man åtminstone förväntar sig sill och snaps, men kanske också kyla och regn. Man har vant sig av erfarenhet och muntlig tradering. Med förväntan är det, förutom den önskan det ofta ligger i ordet, också så att man ser saker som man tror man skall se på ett visst ställe på en speciell plats. Man "skapar" så att säga sin omgivning om man talar i psykologi. Att jag, då jag närmar mig de värmländska urskogarna helt plötsligt möter mängder av folkracebilar förefaller ju då naturligt, även om jag ger mig fan på att de varit där även utan denna fördomsfulla generalisering.

Skall man falla tillbaka på den i Sverige korta erfarenhet vi har av konceptet Revival, skulle denna helg i Karlskoga och Velodromloppet, som övertagit Revivalstämpeln från förra årets dito på Knutstorp, präglas av stor värme, väldressade människor och ett regn som drar förbi om natten. Fart, motorer, musik, fläkt, glada grabbar och väna kvinnor. Det man förväntar sig - det ser man. Vi såg.

Trots att man såg allt detta, har jag svårt att tycka att Gelleråsbanan med omgivning har samma charm och gemyt som den skånska motsvarigheten. Men det tyckte jag förstås redan innan. Jag hade alltså redan förväntat mig denna min känsla. Och jag kände. Vad som var bättre här och detta år, var den stora mängden Healeys. På bana (som vanligt många) men även på grässlänterna runt omkring. Svenska så klart, men än mer norska, då vår broder/systerklubb i Norge förlagt ett rally i samband till tävlingen. 25 bilar starka, inbokade på Loka brunn. Vackra och norska. Så vackra faktiskt att helgens modepris gick till Austin Healeyparet Eva och Per Vanne, från Moss. Den norska klubben hade även vänligheten att överlämna en plakett till var och en av de svenska tävlingsåkarna. Något som verkligen uppskattades och gjorde Nisse nära nog rörd till tårar. Bild nedan. På plaketten!

Men även den svenska Healeyuppslutningen var stor, och då det bara gått en vecka sedan årsmötet blev det många snara återseenden.

Den varma fredagen var vikt åt träning. I depån tog snart Mats Svanberg sin givna roll. Stallchefen med råden, gliringarna och handlaget. Och leendet. Det var som vanligt alltså. Den bilden är igenkänningsbar. Det var som man trott.

Om kvällen dukades det till bords i Healeydepån. Som det alltid görs. Man blev bjuden att sitta ner. Som man alltid blir. Det bjöds på så gott kött och så ljuvlig nyupptagen västkustfisk, (paret Utter) att ni knappt kan föreställa er. Men även det har man blivit bortskämd med sedan tidigare. Man tänkte det komma. En fantastisk anrättning som - det måste tillstås - den kvinnliga delen av sällskapet är producenter utav. Något annat hade faktiskt varit svårt att föreställa sig. Då är det fest och gamman. Här skulle givetvis en tydligare presentation av det härliga matbordet och dess rätter vara på plats, men då det också bjöds på lite starkt - så pass att detta något grumlade den minnesbild jag annars skulle använt mig av till detta. Därpå följde det sig inte bättre än att jag, några timmar senare, vaknade upp på en, i just uppvaknandets stund, obekant plats. Detta förfarande var naturligtvis något helt nytt. Det hade jag verkligen inte förväntat mig.


En kvick blick ut så förstod jag någorlunda var jag var - i Healeyland.

Lördagen innehöll både kvalificering, baksinne och det första racet. De blev ungefär som tippat. Tävlingsgänget var: Claes Andersson 3000, Nisse Nyblaeus 3000, Anders Lotsengård 3000, PG Johansson 3000, Elmon Larsson Sprite mk2 och Mikael Frieberg Sprite mk1. Och i den ordningen placerade de sig - för fullständiga tider se här. Trots att konkurrenterna var stora och starka gjorde Healeyåkarna mycket bra ifrån sig. Det är inget ovanligt. Det brukar de göra.

Så kom regnet med natten och försvann med den. Söndagens race bjöd sedan på MG-motorras och olja vilket skänkte piruetter och lite annorlunda resultatlista. En liten Healeysammankomst mellan Lotsen och Mikael ledde till liten buckla - inget allvarligt. Mikael förövrigt son av konstnärer - far åt en. Det bör nämnas.

Det mesta alltså så som man hade tänkt sig det hela. Bilarna, mekandet, tävlandet, gemytet, gliringarna, maten, skrattet...ja det var väl bara fredagskvällens avslutning och lördagsmorgonens uppvaknande som blev helt annorlunda mot vad som brukligt är. En fullständig överraskning.

Tack kära Healeydepå för en trevlig helg.

Göran

 

 

 

 


Norska vänner

 


Svensk vän


 


Tyska vänner som även var med på vårt årsmöte


Plaketten från norrmännen: "Lykke til med Velodromloppet. Hilsen fra norske Healeyvenner"

 

 


Norske venner

 


Gamla MG:s, motorcyklar och gokartar

Och det vart afton...


 


Hipp hipp hurra - nästan som Kröyers målning

"Boa" serverar starkt ur annorlunda karaff. Se intresset från Mats...
...och i nästa stund är han på luren för att beställa. "En sån måste jag ha!"

 

...och det vart morgon, den andra dagen.


Nå, var är nu alla sträckta ryggar? Alla höjda glas och leenden? Det var som sagt morgon, den andra dagen.

 


Lotsens checklista


Leaving the pit

 


Det dundrade från nederländska amerikanska V8:or. Michiel Campagne vann lördagens heat.


Johan Solman jagandes Kaj Dahlbacka


Claes

Lotsen
Mikael


PG


Nisse


Ovanliga bilar: Lasse Jönsson i den svenskbyggda Focus mk II med Lotus 23-drag som de tyvärr inte fick någon riktig snurr på och
Emil Larsson i en Fairthorpe Electron MkII

 

 

 

 

 


Elmon

 


Sprite fight

 


"Han stod i rök och damm"

 

 

 

 

lite annat


Johan Sturesson överlägsen i sin Porsche 934/5


Det är så här Porsche RSR:orna från 70-talet skall se ut - breda med riktiga svålar till däck.
Norrmannen Mads Gjerdrum hetsar upp landsman Ola Svendsen på två hjul.


Far och son Berger. 90-årige Eriks avskedssäsong

 

Formel slicks och sportsprototyper

Torgny Johansson March formel 2
Anders Hedensjö Ralt rt 1 formel Atlantic (nästan en 2:a)


Janne Brunstedt var rasande snabb i sin Chevron B19. Andra träningstid!


Martin Bullock från Australien i Chevron B17C - formel 2

 


Elmons påg Emil Larsson, som kör den där Fairthorpe Electron